Bygg- och rivningsbranschen behöver börja återanvända och återvinna byggmaterial i mycket högre utsträckning än vad som görs idag. Det skriver Amanda Borneke, kvalitets- och miljöansvarig på rivningsföretaget CS riv & håltagning i Göteborg.
Detta är ett gästinlägg. Eventuella ståndpunkter som uttrycks är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av CircularEconomy.se.
Bygg- och rivningsbranschen är det verksamhetsområde som näst efter gruvnäringen producerar mest avfall i Sverige. Därför framstår det som absurt att det saknas EU-mål för cirkulära materialflöden inom bygg- och rivningsavfall. Det enda som finns är ett mål om återfyllning (backfilling) som går att hitta i EU:s Waste Framework Directive (WFD) från 2015. Återfyllning är varken återanvändning eller återvinning, och hör inte till den cirkulära ekonomin eftersom det är en permanent placering av avfall på särskilda platser utan avsikt att returnera det till den ekonomiska materialcykeln. Återanvändnings- och återvinningsmål för bygg- och rivningssektorn för 2025 och 2030 skulle därför stimulera en på riktigt mer cirkulär ekonomi.
I de traditionella modellerna för branschen nämns rivningen under ”end of life” (se figur nedan som visar ett byggmaterials livscykel) och jag upplever att planeringen idag aldrig har fokus på att återanvända utan snarare återvinna. Bara det faktum att den delen av cykeln har det namnet stoppar tankesättet att på ett tidigt stadium planera för återanvändning.
Istället behöver bygg- och rivningsbranschen bli bättre på att förtydliga processerna kring ”end of life”. I rivningsbranschen kan den delen skrivas om och förklaras som ett eget kretslopp, där vi tydligt planerar för återbruk/återanvändning (se figur nedan). En väsentlig del som många hoppar över är provtagning på det demolerade materialet. Utan sådan kommer materialet sorteras som blandat avfall.
I Sverige har vi inte många exempel på cirkulära byggnader eller tillgångar och vi har inte branscher som är vana vid cirkulär ekonomi. Det som krävs för en utveckling i riktning mot en mer cirkulär ekonomi är en balans mellan en bransch som är inspirerad av utmaningen och de kunder som skapar rätta förutsättningarna för framgång.
Det finns tre förhållningssätt som kan öka det långsiktiga och cirkulära tänket inom bygg- och rivningsbranschen: hållbar design, dekonstruktion och miljövänligt byggande. Hållbar design innebär att byggnader redan från början är utformade för att vara mer anpassningsbara, eller kan demonteras och återanvändas vid behov. Då kommer det att finnas en lägre efterfrågan på rivning och borttagning. Detta kan ha en enorm inverkan på mängden avfall som genereras under varje byggnads livstid.
”Dekonstruktion möjliggör omfattande återvinning av användbart material på alla nivåer, från system och sammansättningar till hela strukturer och fundament.”
Dekonstruktion möjliggör omfattande återvinning av användbart material på alla nivåer, från system och sammansättningar till hela strukturer och fundament. Förutom att bevara resurser och minimera deponi, ökar också ekonomin genom att skapa nya sysselsättningsmöjligheter.
En aspekt av att utveckla branschen i cirkulär riktning är att minimera användningen av skadliga material i processen. Idag är det en myndighetsfråga, men det är viktigt för byggföretag att överväga miljöpåverkan av material de använder. Det är någon som ska riva, sortera och återanvända materialet också.
Sammanfattningsvis handlar det om att minska efterfrågan på icke-förnybara råmaterial, minska produktionen av avfall och maximera värdet av återvunna material som används i alla stadier av kretsloppet: konstruktion, underhåll under byggnadens hela livslängd och demolering. Den cirkulära ekonomin måste betraktas under förloppet design, specifikation, upphandling, anbud med mera.
Amanda Borneke är kvalitets- och miljöansvarig på rivningsföretaget CS riv & håltagning i Göteborg. Hon är miljövetare och driver också det egna företaget Borneke Miljökommunikation, vars verksamhet hon förklarar i en nyligen publicerad intervju i Göteborgs-Posten.