Consider this: all the ants on the planet, taken together, have a biomass greater than that of humans. Ants have been incredibly industrious for millions of years. Yet their productiveness nourishes plants, animals, and soil. Human industry has been in full swing for little over a century, yet it has brought about a decline in almost every ecosystem on the planet. Nature doesn’t have a design problem. People do.
Citatet är hämtat från boken Cradle to Cradle – Remaking the Way We Make Things
av den amerikanske arkitekten William McDonough och den tyske kemisten Michael Braungart. Myrsamhällena är ett av deras exempel på hur överflöd inte är ett problem i det vi kallar naturen. Överflöd och tillväxt är en förutsättning för liv. I naturen produceras inget ”avfall”, i naturen ingår alla material i loopar, i eviga flöden.
Jorden väger lika mycket idag som för 400 år sedan – möjligen minus några satelliter. Trots flera hundra år av intensivt råvaruuttag och produktion har vi exakt samma resursbas idag som innan den industriella utvecklingens början. Vi använder jordens resurser för att skapa värden, för människor och för ekonomin som helhet.
Ända sedan den industriella revolutionen har ekonomin präglats av ett linjärt synsätt. Vi tar ut råvaror, vi skapar produkter – och vi slänger dem. Även om vi idag, inte minst i Sverige, har en hög återvinningsgrad där materialen befinner sig i loopar, är de ändå, med få undantag, påväg längre och längre ner i avfallshierarkin. Exempel på detta är att pappersfibrer bara går att återanvända ett visst antal gånger och att plaster blandas på ett sådant sätt att det återvunna materialet endast kan användas till förpackningar och liknande. Materialen hamnar så småningom så långt ner i hierarkin att det som återstår är energiåtervinning genom förbränning – eller deponi.
I en cirkulärt orienterad ekonomi behöver vi för det första röra oss uppåt i avfallshierarkin, bland annat genom att hitta kreativa användningsområden för material, så kallad redesign (en presenning som blir en väska, en brandslang som blir en plånbok, virket från en valstuga som blir en sommarstugeterass etcetera). Denna princip handlar om att omvärdera vad som är avfall – resultatet blir materialflöden med längre livslängd.
För det andra behöver vi röra oss mot ett helt nytt paradigm där vi strävar efter eviga materialloopar. Denna princip, som beskrivs i ovan nämnda Cradle to Cradle, bygger på skapandet av två cirkulära system, ett för industriella material och ett för biologiskt nedbrytbara material. I de industriella looparna är materialen så rena att de kan återvinnas i evighet, i de biologiska looparna går materialen tillbaka till biosfären och blir näring till jorden. De båda systemen tillsammans gör att avfall som koncept avskaffas; det vi idag skulle kalla avfall blir i bägge fallen näring till nya processer, industriella eller biologiska. Lyckas vi skapa slutna loopar inom fler och fler områden kommer vi således kunna bryta sambandet mellan tillväxt och avfallsmängd.
LÄS MER
Boken Cradle to Cradle – Remaking the Way We Make Things
Cradle to cradle design (Wikipedia)
McDonough Braungart Design Chemistry (MBDC)
Environmental Protection Encouragement Agency (EPEA)
Foto Tobias Jansson