Blue Economy, vad är det? Är det samma sak som cirkulär ekonomi? Emma Dalväg, hållbarhetskonsult på Hifab, reder ut begreppen och landar i att Blue Economy snarast är den jordnära kusinen till cirkulär ekonomi där fokus ligger på lokala, biologiska material.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella ståndpunkter som uttrycks är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av CircularEconomy.se.

Kanske har du hört talas om konceptet Blue Economy och inte riktigt förstått skillnaderna och likheterna med cirkulär ekonomi? Eller så är koncept helt nytt för dig. Själv kom jag i kontakt med Blue Economy 2012 och blev väldigt inspirerad. Här var en grupp aktörer som kopplade ihop forskare med entreprenörer och inte bara pratade, utan gjorde saker. 2015 såg jag till att gå Blue Economy Summer School i Ungern efter att ha undervisat om konceptet i flera år.

Historien om Blue Economy utgår från multientreprenören Gunter Pauli, som ledde rengöringsmedelstillverkaren Ecover till framgång genom att introducera palmolja som ”grön” ingrediens. Han lämnade sedan företaget då inte styrelsen var beredda att tänka om efter att palmoljans miljökonsekvenser visat sig.

I början av 90-talet fick Gunter Pauli istället uppdrag av japanska regeringen att inför FN-mötet i Tokyo visa hur framtidens hållbara företag skulle kunna se ut. Han fick tillgång till digitala kommunikationskanaler som var upprättade mellan universiteten, och med denna moderna teknik lockade han över 100 forskare att vara med i projektet. Tillsammans tog de fram konceptet ZERO (zero waste zero emission), som snart ändrades till ZERI för att lättare kunna uttalas på japanska. Projektet blev startskottet till forskningsnätverket ZERI (Zero Emissions Reasearch and Initiatives) som finns än idag och är ett löst sammansatt nätverk av över 2000 forskare från hela världen.

I samband med en rapport om ZERI för Romklubben 2010, döptes konceptet om till Blue Economy. Resonemanget var att den industriella ekonomin är linjär och utgår ifrån ett mekanistiskt tänk (att vi kan applicera en maskins logik och förutsägbarhet på allt vi gör). Vad miljöengagerade sedan försökt skapa för att hantera dess baksidor blev den gröna ekonomin, där man minskade utsläpp, minskade kemikalieanvändning, gjorde ekologiska produkter som fortfarande var linjära – det vill säga man fortsatte att använda det mekanistiska tänket. I rapporten menade Gunter Pauli att vi behöver skapa en ekonomi som är cirkulär och bygger på de systemiska principer som planeten använder sig av. Detta gavs namnet Blue Economy eftersom förebilden jorden sedd från rymden är just blå.

Bra idéer föds ofta på flera platser samtidigt. Under 90-talet utvecklades även designfilosofin Cradle to Cradle som utgår ifrån att alla material och produkter ska kunna gå tillbaka till det biologiska kretsloppet eller det tekniska, industriella kretsloppet, en princip som blivit grunden för det vi idag kallar cirkulär ekonomi. Min upplevelse är att Cradle to Cradle, som idag också är en certifiering, har haft vår västerländska industri som utgångspunkt och genom sitt briljanta designtänk hittat former för att vi skall kunna fortsätta producera produkter i industriell skala, men inom planetens gränser. ZERI tog istället till stor del sin utgångspunkt i naturen och inspirerades av koncept som permakultur och biomimetik för att förstå hur vi kan designa företag för att hålla oss inom planetens gränser och skapa hållbara jobb. Man började använda Blue Economy i olika initiativ, främst i utvecklingsländer, för att lösa grundläggande behov som mat, energi, vatten, med resurser som fanns tillgängliga lokalt. I de jämförelser som görs mellan Blue Economy och cirkulär ekonomi i den fortsatta texten är det denna distinktion som är utgångspunkten, det vill säga att cirkulär ekonomi som det talas om det idag inom politik och näringsliv ligger nära Cradle to Cradle i angreppssätt, med stark koppling till den tillverkande industrin.

 

”Blue Economy har ett entreprenörsdrivet angreppssätt som till skillnad från cirkulär ekonomi har en mer jordnära approach. Majoriteten av exemplen finns i utvecklingsländer, handlar om biologiska material och är småskaliga.”

 
Blue Economy utgår från naturens principer, och alla vi som försöker lära oss från naturen vet att det är många principer – många fler än vad jag kan summera här och säkert flera än vi människor ännu fullt ut förstått. Med utgångspunkt i forskningsområdet systemteori lyfter man inom Blue Economy fram vissa principer som man anser extra viktiga att ha med sig:

– I naturen finns inte avfall utan resurser flödar i kretslopp
– Mångfald är viktigt för ett resilient system
– Naturen är ständigt föränderlig
– Naturen använder det som finns lokalt
– Allt hänger ihop
– Allt i naturen fyller flera behov (ett träd är skugga för en buske, hem för en fågel, löven blir jord på hösten och så vidare)

Dessutom lyfter man fram principer med tydliga värderingar:
– Skapa designlösningar utifrån verkliga behov/grundläggande behov
– Skapa hållbara lösningar som gynnar planeten och samhället
– Vatten, luft och mark skall tillhöra alla och värnas om

Arbetet utifrån principerna och tankesätten inom Blue Economy har lett till ett entreprenörsdrivet angreppssätt som till skillnad från cirkulär ekonomi har en mer jordnära approach. Majoriteten av exemplen finns i utvecklingsländer, handlar om biologiska material och är småskaliga. Med en tydlig lokal förankring skapar de hållbara jobb i lokalsamhället, medan de försöker lösa lokala problem med resurser (ofta avfall) som redan finns på plats.

Så hur kan en ”blå affärsmodell” se ut? Angreppssättet är hela tiden det samma: Ett lokalt problem, arbeta med det som redan finns och designa affärsmodellen utifrån systemiska principer. Men resultatet kan bli väldigt olika.

När affärsmodellen för en apelsinodling förädlas enligt Blue Economy-principer börjar företaget producera apelsinjuice, tar vara på skalen för att tillverka tvål och mycket annat som utnyttjar resurser som redan finns. Foto Hans / Pixabay

Ett av mina favoritexempel är historien om företaget som odlade apelsiner i Sydamerika. (Ett exempel jag hörde när jag gick Blue Economy-utbildningen 2012 som jag aldrig sett nedskrivet, men sant eller inte så är det ett bra exempel på tankesättet). Företaget gick dåligt ekonomiskt och kallade in en erkänd internationell konsultfirma för att hitta en lösning. Konsulterna kom tillbaka med en strategi för att minska kostnader genom att sparka en stor del av arbetsstyrkan. Det var bara det att företaget var ett familjeföretag, och de som skulle bli sparkade var morbrodern, systern och svågern. Av en händelse träffade företaget snart på ZERI som tog sig an deras verksamhet med ett Blue Economy-perspektiv istället. Hur kunde man designa affärsmodellen så att alla anställda kunde ha kvar sina jobb och företaget gå bra? Man började titta på produkten och kom fram till att de som tjänar pengar kring apelsiner är de som förädlar råvaran (som så ofta med matråvaror). Så man föreslog att företaget skulle gå från att bara odla och plocka apelsiner till att också tillverka apelsinjuice. Vid tillverkningen fick man apelsinskal över och här kommer nästa adderade intäktskälla: från apelsinskal kan man tillverka tvål. Från tvåltillverkningen fick man löddrigt vatten över som gick väldigt bra att tvätta textilier i, så som lakan. Med gratis tvätt av lakan valde man att bygga stugor i apelsinodlingen som man kunde hyra ut till turister. Från att ha haft en kärnverksamhet med att odla och plocka apelsiner, hade man nu skalat upp sin affärsverksamhet till att innefatta att odla apelsiner, göra juice, tillverka tvål, ha ett tvätteri och driva stugor för turister. Detta gjorde att man inte bara kunde behålla alla medarbetarna utan också behövde anställa fler. Ett liknande exempel har Tata Group gjort med en teodling i Indien.

 

”Spannmålet som blev över bakade man bröd på och odlade svamp i. Resterna från svampodlingen matade man grisar med. Grisarnas gödsel gick in i en biogasanläggning, slam därifrån användes till odling av alger som i sin tur användes som foder till en fiskodling.”

 
Ett av Blue Economy:s första och vanligaste exempel är det om kombinationen öl-bröd-svamp. Det har implementerats på många platser runt om i världen i olika skalor. Grundidén är att avfall från en matproducerande enhet kan ge råvaror till nästa, och tillsammans skapa ett resilient system. Bryggeriet Namibia Breweries är ett exempel på detta. När man implementerade affärsmodellen utgick man från ett bryggeri som tillverkar öl. Vattnet som blev över från produktionen gav man till grisar och spannmålet som blev över bakade man bröd på och odlade svamp i. Resterna från svampodlingen matade man grisar med. Grisarnas gödsel gick in i en biogasanläggning och blev gas och och slam, vars näring användes till odling av alger som i sin tur användes som foder till en fiskodling. På många andra platser i världen har man använt delar av denna klusteridé, särskilt att kombinera bryggeri och bageri.

ZERI:s processdiagram för ett bryggeri. Röda rutor markerar värden som genereras utöver de som skapas i ett traditionellt bryggeri (svarta rutor). Illustration ZERI

Blue Economy:s designtänk leder inte alltid till cirkulära produkter. Ett exempel på en lösning som tydligt inspirerats av naturen är ”termitventilation” som arkitekter som Anders Nyqvist använt. När termiter bygger sina stackar skapar de ett naturligt värme- och kylningssystem genom att bygga gångar till ventilationsintag en bit bort från stacken. Genom att härma denna design har man i olika byggnader skapat självreglerande ventilationssystem. Detta har använts i allt från stora kontorshus i Zimbambwe till skolor och privatbostäder i Sverige.

Blue Economy är influerat av biomimetik, det att se naturen som läromästare. Exempelvis kan det handla om hur vi kan efterlikna termiternas byggnader som har naturliga värme- och kylningssystem. Foto Hbieser / Pixabay

Till sist vill jag dela med mig av den lilla kanarieön El Hierros resa. För snart 20 år sedan fick ön ett erbjudande om att en stor rymdstation skulle byggas kunna på ön. Efter mycket analyserande tackade ön (som också är en egen kommun) nej till detta. Man ansåg att miljöpåverkan skulle bli för stor. Att berätta för öns invånare att man tackat nej till en möjlig stor arbetsgivare utan att komma med något annat som skapade hopp gick inte. Man tog fram en hållbarhetsstrategi med ambitionen att skapa jobb på ett långsiktigt hållbart sätt. Kanske bidrog det faktum att man befann sig på en ö där all ens påverkan märks så väl. Man bjöd in experter inom permakultur och kom i kontakt med Blue Economy, och dessa båda koncept blev grunden i El Hierros hållbarhetsstratregi som man sedan arbetade under 10 år för att uppnå. Man utbildade bönder i det ”blå” tankesättet och kommunen initierade exempelvis biogasanläggningar i egen regi. Man ställde om jordbruket till ekologiskt, arbetade om produkter till att bli mer exklusiva men med mindre miljöpåverkan. Förutom att framställa mat lokalt på ett sätt som inte utarmade havet och jorden arbetade man väldigt aktivt för att ändra sitt energisystem. När strategin skrevs drevs hela ön på fossil energi vilket var dess största utgift, då det även drev öns avsaltningsanläggning för sötvattenproduktion. Idag har man genom att arbeta med det som finns (restmaterial från jordbruket som blir biogas, sol och atlantvinden) gjort El Hierro till en plusenergiö. När vinden blåser pumpar man upp vatten till en stor damm. När vinden inte blåser släpps vattnet från dammen genom turbiner som producerar el. Med överskott av el tittar man nu på att elektrifiera ön. Första steget är kommunens alla tjänstebilar, och på längre sikt ska öns alla fordon vara elfordon. Ett tips är att se filmen om El Hierros energisystem på SVT.

Den lilla kanarieön El Hierro är idag en plusenergiö, bland annat tack vare en anläggning där vindkraft pumpar upp vatten till en damm som gör att el kan genereras även när vinden inte blåser.

Blue economy är spännande och jag tror att det finns mycket att lära från deras tankesätt och arbetssteg. Här är fyra saker jag tagit med mig från Blue Economy in i mitt arbete med cirkulär ekonomi:

– Bygga lösningar på verkliga behov i det lokala samhället och verkligen lära känna behovet, människorna, platsen och dess kultur innan man börjar designa affärsmodellen.

– Analysera vad som redan finns, exempelvis genom input-output-modellen. Det vill säga, vilka resurser går in i detta samhälle eller företag (beroende på vad man designar för) och vilka resurser lämnar systemet, ofta i form av avfall?. Kan vi lösa problemet med de resurser som redan finns?

– Att bygga företag som verkar inom planetens gränser i 2000-talets verklighet är något nytt. Vi har aldrig gjort det förut. Och för att hitta nya lösningar behöver vi vara innovativa. Och potentialen för innovation är störst i sammanhang med mångfald. Så hitta sätt att bjuda in medborgare, skolelever, forskare etcetera från olika fält till att bidra i innovationsprocessen för att få med så många perspektiv, idéer och fallgropar som möjligt.

– Ställa frågan: hur skulle naturen lösa detta problem?

– Ta fram scenarier med hjälp av systemteoriverktyg som System dynamics för att analysera systemiska affärsmodeller och samarbeten innan man kör igång. Detta har potential att hitta delade investeringslösningar, lågt hängande frukter (affärer) så väl som att förstå systemets sårbarhet och potential.

Skulle jag summera min uppfattning av skillnaden mellan Blue Economy och cirkulär ekonomi så skulle jag säga att Blue Economy är mer värderingsdrivet med ett tydligt mål att försöka skapa en lokal hållbar utveckling med ettn socialt fokus medan Cradle to Ccraldle är mer neutralt och fokuserat på rena material som ska cirkulera. Istället för att tänka storskaliga effektiva industriella lösningar försöker Blue Economy hitta lokala lösningar på lokala problem och sedan dela lärdomarna om dessa för att kunna implementera modellen på fler ställen runt om i världen.

Så Blue Economy är den jordnära kusinen till cirkulär ekonomi som härmar naturen för att lösa lokala problem med resurser som vi ofta inte visste fanns.

 

VILL DU VETA MER?

På Blue Economy:s webbplats summeras över 100 exempel på ”blå affärsmodeller”.

Gunter Pauli har gjort ett antal TEDx-talks och många andra föreläsningar som finns tillgängliga online.