Under den tidiga oljeeran behövdes det 1 fat olja i produktionen för att framställa 18 nya fat. Snart kommer det att krävas 15 fat olja för att framställa 18 nya fat. Max Källman reder ut begreppet EROI – Energy Return On energy Invested.

Det här är det andra i en serie blogginlägg som skrivs av Max Källman, masterstudent i sociologi vid Göteborgs universitet som gör praktik på CircularEconomy.se. Eventuella ståndpunkter som uttrycks är skribentens egna.

I de principer som ligger till grund för den cirkulära ekonomiska modellen ingår det att fossila bränslen fasas ut till förmån för förnybar energi. Att bryta ett beroende av fossila bränslen kommer för många företag och sektorer att kräva en omfattande förändringsprocess. Men att inleda denna process tidigt kan ses som en möjlighet att långsiktigt agera ekonomiskt rationellt. När olja och andra ändliga naturresurser blir mer komplicerade att komma åt minskar avkastningen på utvinningen. Prisutvecklingen på fossila bränslen är mycket osäker. Förnybara energikällor blir allt bättre alternativ.

Ett centralt begrepp för att förstå den ekonomiska potential som finns i förnybar energi är begreppet EROI (Energy Return On Energy Invested, även förkortningen EROEI förekommer), som visar hur mycket energi det går åt i processen att utvinna ny energi. Begreppet är således ett mått på hur energieffektiv själva produktionen av energi är. Ju högre EROI desto mer energi kan användas till andra behov än att producera ny energi. Ju lägre EROI desto mer energi måste återinvesteras i energiproduktionen.

I Mistra-rapporten The Inclusive Green Economy från 2014, tar författarna upp ett exempel på EROI från systemekologen Charles Hall. I exemplet räknas EROI på hela den process som energin går igenom från producent till konsument, inkluderat transporter med mera. Med den energiåtgång vi har i dagens rika länder menar Charles Hall att en fungerande ekonomi kräver att energi har ett EROI på minst 14:1 (hur detta har räknats fram kan vi bortse från nu, det viktiga är att kunna jämföra utväxlingsgrader).

På 1930-talet i USA låg oljans EROI på 100:1. I dag ligger den på strax över 10:1. Det måste alltså återinvesteras tio gånger mer energi från olja, för att utvinna ny energi från olja, än vad som behövdes på 1930-talet. EROI på olja har alltså hamnat under 14:1.

”Det måste återinvesteras tio gånger mer energi från olja, för att utvinna ny energi från olja, än vad som behövdes på 1930-talet”

Under den tidiga oljeeran, då oljan i Texas sprutade upp ”under självtryck och på den plats där man behöver den” behövdes det 1 fat olja för att framställa 18 nya fat med olja. Alltså kunde 17 fat olja användas för att skapa energi utanför själva oljeproduktionen. I dag är förutsättningarna inte lika bra. Vi är på väg mot ett scenario där det kommer att krävas 15 fat olja för att framställa 18 nya fat. Då finns bara 3 fat kvar till energikonsumtion utanför oljeproduktionen. Det måste alltså tas fram mycket mer olja för att tillfredsställa samma energikonsumtion när EROI minskar.

När olja och andra ändliga naturresurser blir svårare att utvinna försämras EROI. Journalisten och energiexperten Richard Heinberg påpekar i sin bok Peak Everything från 2010, att produktionen av olja är väldigt nära sin absoluta topp (enligt vissa bedömare nåddes den 2007-2008). När olja och andra ändliga naturresurser når sin uttagstopp och uttaget därefter minskar, menar Heinberg att det kommer leda till succesivt ökade priser. Sett i det långa perspektivet, över hela oljeeran, har vi sett att oljepriserna har ökat. De har dock inte ökat linjärt, utan gått upp ibland och ner ibland. I juli 2008 satte oljepriset nytt världsrekord. Justerat för inflation nådde priset 50 procent högre än det tidigare rekordet från 1970-talet. Men vi har nyligen upplevt att oljepriset rasat – under andra halvåret 2014 föll priset med över 40 procent.

I Klotet på Sveriges radio hävdar miljödebattören Anders Wijkman att instabiliteten i prisutvecklingen på olja är argument i sig för att satsa på alternativa energikällor. Han menar att det säkert är mer förutsägbart att satsa på en rad förnybara energikällor, för där finns inte samma risker. Wijkman menar att förnybara energikällor går snabbt framåt och börjar visa att de kan konkurrera ut fossila bränslen. 

Det är en vanlig missuppfattning att olja och andra ändliga naturresurser beror på att de bokstavligt talat håller på att ”ta slut”. Att det någon gång i framtiden blir så är sant, men i praktiken är problemet ett annat, starkt kopplat till EROI. Richard Heinberg talar om ”resurspyramiden” för ändliga naturresurser. Överst i resurspyramiden finns de ändliga naturresurser som har bäst kvalitet och är lättast att utvinna. Längre ner i pyramiden blir det succesivt sämre och sämre.

Sämre tillgänglighet innebär lägre EROI. I kontrast till 1930-talets Texas, då toppen av pyramiden kunde utnyttjas, borras det i dag efter olja under djupa havsbottnar på planetens avkrokar, långt bort från mänsklig civilisation. Om oljeindustrin söker sig under polarisarna förstår vi att det kommer att sänka EROI ytterligare. Vi är på väg allt längre ner i resurspyramiden.

Olja och andra ändliga naturresurser har historiskt haft ett mycket högre EROI än förnybara energikällor. Men klyftan är på väg att minska och riskerna med att vara inbyggd i beroende av fossila bränslen ökar när EROI på förnybar energi blir högre.

Det kommer troligen aldrig mer finnas energi med samma höga EROI och låga pris som de ändliga naturresurserna kunde ge under sin guldålder. Energieffektivitet blir därför allt viktigare för företag att satsa på.

EROI hör inte i direkt mening ihop med prisutveckling, där fler faktorer spelar in. För att redogöra för detta på ett innehållsrikt sätt krävs ett separat blogginlägg. Men försämrat EROI på fossila bränslen ger på sikt svåra förutsättningar för branschen och kan medföra kraftigt fluktuerande priser. Med ett mer stabilt EROI för förnyar energi kan en mer stabil prisutveckling förväntas.

”Enligt Beck utvecklas samhällets organisering från att utnyttja naturen instrumentellt för att skapa rikedomar, till en reflexiv organisering där det övergripande målet är att bemästra risker och skapa förutsägbarhet”

Detta kan relateras till teorin om risksamhället av den nyss avlidne, mycket framstående tyske sociologen Ulrich Beck. Enligt Beck utvecklas samhällets organisering från att utnyttja naturen instrumentellt för att skapa rikedomar, till en reflexiv organisering där det övergripande målet är att bemästra risker och skapa förutsägbarhet. Att vara beroende av olja innebär allt större risker samtidigt som utvecklingen för förnybar energi är mer förutsägbar, bättre anpassad för ett modernt risksamhälle. 

Att byta en energiförsörjning baserad på fossila bränslen till förmån för förnybar energi kan kräva omfattande strukturförändringar. Men att minimera risker genom att bryta beroendet av ändliga naturresurser tidigt kan ses som en möjlighet att agera ekonomiskt rationellt. Genom att investera i förnybar energi får branscher för förnybar energi mer resurser att lägga på forskning och utveckling av att förbättra EROI. Företag kan då stödja en bättre och mer stabil prisutveckling på förnybar energi. Att lägga sig i framkant i energieffektivitet och använda energi från förnybara energikällor kan spara mycket pengar på sikt.

Att bryta dagens beroende av ändliga naturresurser ligger till grund för den cirkulära ekonomiska modellen. Om företag utarbetar cirkulära flöden i sin verksamhet, går det åt mindre energi. Detta gör det möjligt att snabbare förlita sig på förnybar energi. Ju snabbare ett företag inleder processen att göra sig fri från fossila bränslen, samt minska sitt energibehov, desto större konkurrensfördelar kan det ge på sikt. Förnybar energi, energieffektivitet och cirkulär ekonomi går hand i hand.

 

 

Foto (oljeplattform) Erik Christensen / Wikimedia Commons