Finns Gud? Kommer vi att lida brist på resurser?

Toppen för oljeproduktionen kommer drabba ekonomin och dramatiskt förändra förutsättningarna för tillväxt och utveckling. Mats Larsson, aktuell med boken Circular Business Models, skriver om nödvändigheten av cirkulär ekonomi när oljeproduktionen minskar.

Detta är ett gästinlägg. Eventuella ståndpunkter som uttrycks är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av CircularEconomy.se.

I årtusenden har människor genom olika metoder försökt leda i bevis att Gud finns eller att hen inte finns. Alla försök har hittills misslyckats. Det är upp till var och en att tro eller inte tro, och det finns inte något sätt att logiskt överbevisa något av alternativen.

Många tycks betrakta frågan om vi i vår globala ekonomi kommer att lida brist på resurser på samma sätt. Det är upp till var och en att bestämma sig för att tro att detta är sant eller inte. Det är också upp till var och en att leva sitt liv på det sätt som var och en väljer. Ingen kan tvinga den som inte tror på en kommande resursbrist att erkänna att detta är sannolikt eller anpassa sin livsstil efter den insikten.

Min bok Circular Business Models, som publiceras i mars 2018 bygger på arbete jag gjorde i ett projekt på uppdrag av Region Skåne som publicerades 2017 i rapporten Affärsmodeller för cirkulär ekonomi. I boken utgår jag från de varningar om hotande resursbrist som bland annat utfärdats av International Energy Agency, som förutspår att oljeproduktionen kan börja minska redan 2019. Sedan mer än tio år har produktionen av konventionell olja varit stabil och det är den snabbt ökande utvinningen av skifferolja genom så kallad ”fracking” som har bidragit till volymtillväxten. Experterna har nu grepp om de osäkerhetsfaktorer som för femton år sedan gjorde bedömningar av utvecklingen osäker. Det team som leds av professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet har, baserat på tillgången till en av världens mest innehållsrika databaser om oljeproduktion, kommit fram till att produktionen globalt kan minska med så mycket som 30 procent till 2030.

 
Översikt över global oljeproduktion. Streckad linje motsvarar förväntad efterfrågan. Efter oljeproduktionstoppen, som kan infalla redan 2019, uppstår ett gap mellan produktion och efterfrågan. Källa: International Energy Agency på Kjell Alekletts blogg
 

För oss som väljer att tro att det, baserat på omfattande datamaterial och grundlig forskning, är möjligt att med hygglig precision förutsäga framtiden är detta alarmerande uppgifter. Den globala oljeproduktionen uppgår dagligen till 95 miljoner fat och en stapel med dessa fat skulle på fem dagar nå månen. Tillgången till biobränslen är begränsad. Om alla jordbruksprodukter skulle användas för att tillverka bränsle skulle volymerna räcka till 25 procent av vår nuvarande oljeanvändning och då skulle vi inte ha någon mat att äta på jorden. Det är alltså bara möjligt att täcka en mycket liten del, kanske en eller ett par procent, av den globala oljeproduktionen med hjälp av biologiska bränslen eller material och vi måste mycket noga välja vad vi ska använda dessa till.

 

”Vi kan välja att inte i förväg
tro att resursbrist kan uppstå, men vi kan inte undvika att drabbas när den väl blir ett faktum”

 

Vi kan välja att inte i förväg tro att resursbrist kan uppstå, men vi kan inte undvika att drabbas när den väl blir ett faktum. Och det verkar onekligen som om den är ett faktum som ligger relativt nära i tiden. Det tycks vara olja som ligger närmast för att orsaka bristsituationer och olja är ju en resurs vi ändå vill reducera vår användning av, men att drabbas av brist på det bränsle som driver den allt övervägande delen av alla vägtransporter och transporter till sjöss och i luften, utan att vara förberedda på det, är mycket olyckligt och en sådan brist kommer att drabba den globala ekonomin hårt. Utöver att vara vårt viktigaste transportbränsle är olja också den råvara som används i flest olika applikationer i industrin, vilket kommer att göra en bristsituation ännu svårare att hantera.

I min bok beskriver jag hur vi, genom en övergång till cirkulär ekonomi, måste arbeta för att så snabbt som möjligt och i stor skala reducera världens beroende av olja. Cirkulär ekonomi täcker in en lång rad olika insatser som alla syftar till att reducera resursanvändning och utsläpp och minimera avfall så att nuvarande generationer lämnar så lite avfall och utsläpp efter oss som kommande generationer måste ta hand om.

En svårighet när det gäller omställningen till cirkulär ekonomi är att utvecklingen befinner sig i ett mycket tidigt stadium. Det finns få utvecklade lösningar som är konkurrenskraftiga i pris och som på kort tid kan skalas upp så att de täcker stora delar av världens behov inom olika områden. Exempelvis på transportsidan finns endast alternativ när det gäller personbilar. Elbilar har utvecklats så att de nästan är konkurrenskraftiga med bensin- och dieselbilar, men en elbil eller hybrid är cirka 100 000 kronor dyrare än en jämförbar bil som drivs med bensin eller diesel. Takten för att byta ut bilflottorna till eldrivna bilar ligger för närvarande på 300 år. Storskaliga satsningar måste göras för att snabbare införa elbilar och för att på kort tid utveckla fungerande system för eldrift av tunga långväga transporter. (Alternativet vätgasdrivna fordon kräver tre gånger så mycket el för att tillverka vätgasen som det krävs för att köra elbilar. I Sverige behöver vi för elbilar el motsvarande produktionen från cirka två kärnkraftverk, medan det skulle krävas el motsvarande sex kärnkraftverk för att köra vår bilflotta på vätgas.)

 

”Optimister kör inte längre på
en tank än pessimister och det gör inte heller de personer som förnekar omställningsbehovet, jämfört med dem som argumenterar för en omställning”

 

En övergång till cirkulär ekonomi i omfattande skala är nödvändig för att vi ska kunna klara vår försörjning i en framtid då olja blir en bristvara. Det krävs lokal produktion av så mycket som möjligt som kan tillverkas lokalt och vi måste använda de produkter vi producerar betydligt mer effektivt och betydligt längre. Detta är inte, såvitt jag förstår, något politiskt ställningstagande, utan grundar sig på rent praktiska kalkyler. Det påminner om situationen när man kör bil och ser på bränslemätaren att man behöver tanka. Optimister kör inte längre på en tank än pessimister och det gör inte heller de personer som förnekar omställningsbehovet, jämfört med dem som argumenterar för en omställning. Visserligen är resurser av olja och andra råvaror utspridda över jordklotet, men det finns ändå väldigt bra analyser av tillgång och förbrukning och dessa är till stor del offentliga. För den som är intresserad finns en uppsjö böcker och artiklar som beskriver situationen. När det gäller olja finns det oberoende organisationer som analyserar, såsom IEA och Kjell Alekletts team på Uppsala universitet, vilka försöker sprida saklig information, och det finns källor som finansieras av oljebranschen som har andra ambitioner.

Problemet vi i världen står inför är att vi är beroende av olja för vår försörjning med material till industrin och av reservdelar och förnödenheter för att hålla igång samhällskritisk infrastruktur och för att människor ska kunna resa till sina jobb. Vid brist på bränsle kommer företag att stå utan komponenter och inte kunna hålla igång produktionen, installatörer och mekaniker kommer då och då inte kunna resa till kunder, och personal kommer att misslyckas med att ta sig till jobbet.

Många drar då slutsatsen att efterfrågan på elbilar i det läget kommer att explodera så att många människor på kort tid byter till en elbil. Det har ju varit så när det gäller mobiltelefoner att människor snabbt byter upp sig till de senaste modellerna. Här finns emellertid en stor skillnad. En mobiltelefon kostar 5 000 kronor och många har möjlighet att unna sig lyxen av att regelbundet byta upp sig. En elbil kostar närmare 300 000 kronor. Många människor saknar möjlighet att byta till en bilmodell som är 100 000 kronor dyrare. Det saknas dessutom produktionsresurser för att expandera produktionen av elbilar snabbt så att dessa helt ersätter bensin och diesel. Litium till batterierna är redan en trång sektor och det finns inte produktionskapacitet för att snabbt öka tillverkningen så att alla på kort tid kan köpa en elbil. Det köps i Sverige 450 000 nya bilar per år. Efter toppen för oljeproduktionen kommer de volymerna att minska kraftigt, som en konsekvens av att den globala ekonomin då går in i en lågkonjunktur.

 

”För att reducera vårt beroende
av olja är det ett måste att vi bygger upp lokala och regionala små produktionscirklar så att vi tillverkar våra viktigaste förnödenheter nära där människor bor och lever”

 

Om vi återvänder till temat cirkulär ekonomi så är det tydligt att de olika områdena transporter, lokal produktion och cirkulära produktionsflöden hänger ihop. Även inom andra områden än fordonsindustrin spänner tillverkningssystemen över stora geografiska områden. I många branscher är systemen globala, i andra är de i huvudsak europeiska och i vissa fall är de nationella eller regionala. Det är svårt att på kort tid och utan förberedelser ställa om systemen till cirkulära flöden. Det är emellertid ett måste för att reducera vårt beroende av olja att vi bygger upp lokala och regionala små produktionscirklar så att vi tillverkar våra viktigaste förnödenheter nära där människor bor och lever. Lokal produktion och att minska storleken på ekonomins cirklar utgör en nyckel när det gäller att bygga upp en cirkulär ekonomi och med en hotande brist på transportbränsle blir denna fråga kritisk för vår framtida utveckling.

I grunden innebär inte ett underskott på olja med några procent att världen omedelbart går under. Konsekvenserna blir däremot snabbt svåra för ekonomin. När det går upp för människor att oljeproduktionen kommer att minska kommer få människor och företag att köpa bilar som drivs med bensin eller diesel. Bilindustrin, en av Europas stora och viktiga branscher, drabbas och arbetsmarknaden påverkas. Samtidigt är branschen inte förberedd på att i stor skala tillverka elbilar. Billiga elbilar utvecklas i Kina, men detta hjälper knappast den europeiska bilbranschen eller deras leverantörer. Mer lovande är då de satsningar på billiga elfordon som sker i Europa, som Renault Twizy. Det råder också osäkerhet när det gäller möjligheterna att expandera utvinningen av litium för att tillverka batterier. När dessutom människor inser att oljebristen blir permanent och att den efter hand kommer att förvärras följer ytterligare negativa konsekvenser för ekonomin. När Barings Bank eller Lehmann Brothers gick i konkurs innebar detta ett hårt slag för världens finansiella marknader, ändå hade inget i grunden förändrats när det gällde fundamentala förutsättningar för produktion eller konsumtion. Med oljebrist förändras inte bara förutsättningarna för fordonsbranschen, utan också förutsättningar för materialförsörjning i en lång rad branscher, samtidigt som människors bild av framtiden kommer att förändras i grunden.

Cirkulär ekonomi handlar ju exempelvis om att ställa om till lokal eller regional produktion av sådant som kan produceras lokalt. Vi saknar i dagsläget till stor del lokalt producerade varor och det kommer att krävas stora investeringar och projektsatsningar för att ställa om och det krävs tid för att bygga upp de nya systemen.

Cirkulär ekonomi handlar också om att dela resurser med andra, istället för att var och en ska äga själv. För att det ska vara möjligt i stor skala krävs dels stora förändringar av inköps- och konsumtionsmönster på sätt som de flesta inte är förberedda på, dels uppbyggnad av servicekoncept där människor i stor omfattning kan låna eller hyra istället för att äga. En annan möjlighet inom cirkulär ekonomi är att förlänga livslängden på varor så att vi mer sällan behöver köpa nytt. Även för detta krävs att människor i större utsträckning väljer tidlösa produkter av hög kvalitet istället för att köpa billigt och regelbundet kasta bort för att förnya sig. Förändringar av konsumtionsmönster hos en hel global befolkning kräver långvarig och systematisk påverkan. Utvecklingen mot nuvarande mönster har drivits av egenintresse och av möjligheten för var och en att höja sin levnadsstandard. Få är förberedda på att detta under de närmaste åren måste förändras och det är för de flesta inte tydligt hur de ska tänka istället. Dessutom fortsätter butiker att erbjuda lågprisprodukter och kommunicera enligt traditionella mönster.

Cirkulär ekonomi innebär också en övergång till förnybara material. Istället för plaster tillverkade av fossila råvaror måste vi gå över till sådana som tillverkas av biologiska material. Här kommer tillgången på spannmål, virke och andra biologiska material att bli en trång sektor. Idag är bristen på kapital för att investera i utveckling och tillväxt för nya material en hämmande faktor, eftersom befintliga material är billiga då de tillverkas i stora volymer i väl inkörda processer.

För att driva utvecklingen mot cirkulära flöden och en ekonomi som inte genererar utsläpp krävs satsningar på omfattande omställningsprojekt. Det kommer inte att räcka att olika aktörer driver relativt begränsade projekt för att ställa om tillverkning eller distribution av en typ av produkter till cirkulära flöden. För att omställningen ska lyckas och leda till en omfattande minskning av användningen av material och bränslen måste projekt sättas igång som fokuserar på samhällskritiska områden, exempelvis på att ställa om livsmedelsförsörjningen till lokal produktion och sådana som syftar till att säkra driften av samhällskritisk infrastruktur i en situation då det kommer att råda brist på råvaror, komponenter och fordonsbränslen. En faktor som också kommer att vara viktig i samhället är att hjälpa människor att upprätthålla framtidstro. Utan förberedelser för att påbörja en omställning i stor skala kan detta bli en utmaning.

 

”En jämförelse kan göras med Apolloprogrammet där Eisenhower 1958 bildade The Space Task Group, en grupp med 30 ingenjörer som fick till uppgift att börja utreda vilka utmaningar som måste bemästras vid framtida rymdfärder”

 

Det krävs en stegvis uppbyggnad av resurserna för stora omställningsprojekt. Det går inte att över en natt starta upp gigantiska program och hoppas att de ska bli lyckade. En jämförelse kan göras med Apolloprogrammet där President Eisenhower 1958 bildade The Space Task Group, en grupp med 30 ingenjörer som fick till uppgift att börja utreda vilka utmaningar som måste bemästras vid framtida rymdfärder. Deras arbete låg sedan till grund för Apolloprogrammet som startades 1961 av John F Kennedy. Det var på grund av de gigantiska resurserna som avsattes till det projektet som det lyckades, inte för att uppgiften var enkel eller att problemet så gott som löste sig själv. På samma sätt måste ett program för att i stor skala ställa om till cirkulära flöden skalas upp i flera steg. Först måste utmaningar och möjligheter analyseras mer i detalj än vad jag gjort i min bok Circular Business Models och rapporten Affärsmodeller för cirkulär ekonomi. Utifrån en sådan analys kan områden prioriteras och de stora byggstenarna i projekten identifieras. Inom varje projekt kan sedan ansvariga utveckla detaljerade projektplaner och sätta mål för genomförandet.

För närvarande saknas emellertid på de flesta håll en insikt om att en omställning kommer att kräva omfattande resurser. De flesta beslutsfattare tycks vara inriktade på att den existerande ekonomin kan drivas vidare som den är idag och att hållbarhet är något vissa personer i avgränsade projekt kan arbeta med vid sidan om tillväxtekonomin. Detta kommer dock inte att vara möjligt och det kommer att bli mycket tydligt när vi passerat toppen för oljeproduktionen och oljevolymerna på marknaden efter hand börjar minska. Den utvecklingen kommer att påverka oss alla och det kommer då att vara enkelt att inse att vi alla måste bidra till att ändra livsstil och gå mot en mer sparsam användning av resurser. Konsekvenserna av Peak Oil blir kännbara och i det läget kommer detta att vara lätt för var och en att inse att det inte går att fortsätta som tidigare. Den dagen kan komma redan 2019, åtminstone om man ska tro oberoende analytiker som International Energy Agency och Kjell Aleklett, vilket känns väldigt snart och mycket obehagligt. Tyvärr spelar det ingen roll vad vi tror om detta. När förutsättningarna för oljeutvinning under de närmaste åren försämras, antalet stora oljekällor som kan tas i bruk blir färre och antalet oljekällor som når sin topp och minskar i produktion blir fler kommer oljeproduktionen att börja minska. När den dagen kommer måste vi acceptera läget och påbörja en förändring som vi med större kraft borde börjat driva för flera år sedan.

I boken Circular Business Models (Springer International Publishing, 2018) utforskar Mats Larsson behovet av att utveckla affärsstrategier och organisera och finansiera omställningsprojekt för att påskynda den cirkulära ekonomin. Boken diskuterar bland annat affärsmodeller, innovationsstrategi, entreprenörskap och förändringsledning och är applicerbar på så skilda områden som tillverkningsindustri, livsmedel, transport och verkstadsindustri.

Mats Larsson är civilekonom och har de senaste tjugo åren intresserat sig för hur vi människor tillsammans formar framtiden. Han har arbetat som konsult inom affärsstrategi, förändringsledning och IT, bland annat för Cap Gemini och Acando. Mats Larsson har skrivit flera böcker om vår energiförsörjning, och är även verksam som romanförfattare, bland annat till Slutet eller början på historien som närmar sig denna fråga från skönlitterärt håll.